Jag satt och tänkte tillbaka på tiden då det var min tur att få träffa våran son för första gången. Så fort man tänker på det så är det så fruktansvärt känsloladdat. Allt var så nytt och inget jag någonsin skulle kunna förutspå. Vilken smärta och gud vad värt det var. Att höra hans första skrik är obetalbart. Men tröttheten slog till ännu hårdare. Det kändes som det tog en evighet men ändå så gick det så fort. Han var så fruktansvärt liten, men ändå så stor. Han var en total främling men ändå vårat allt. Känslorna spelar en ett spratt. Men vi satte världens finaste kille till liv.

Jag blir bara så  känslosam när jag tänker på den dagen. Eller rättare sagt den natten, natten den 26 maj.

Här är du bara en timme gammal. <3

  1 dag gammal   Nästan 3 månader <3