Tänk att för några år sedan var allt så lätt. Inte samma ansvar som nu, inte samma känslor som nu. Allt förändras med åren vare sig man vill eller inte. Men ändras det till något positivt eller negativt? Eller kommer det att pendla mellan dom två faktorerna i alla evighet? Det känns ju inte som att livet är som en blomma. Börjar med en knopp och sedan blommar ut till något positivt och vackert för att sen bara dö ut. Utan det känns mer som att livet pendlar. Och det är ju fruktansvärt bra. För när en dag är negativ så blir den positiva dagen så mycket bättre!

Tänk att alla känslor man har känt har man någon gång känt för första gången. Första gången man ska gå på krogen. Då hade man förväntningar!! Eller första gången man får lön, då känner man sig riktigt duktig och ett uns av lycka.  När man flyttar hemifrån.. Vilken känsla, äntligen fri och man får göra exakt som man vill. Eller första gången man tycker att man har ett riktigt förhållande. Awsome!

Men alla känslor finns kvar och jag längtar efter att få möta de nya känslorna som mamma. Kan inte tänka mig in i hur det kommer vara, kännas. Jag vet bara att just nu är mitt liv mer positivt än negativt. Det mesta jag känner nu är känslor för första gången. Jag är lycklig.

Tror mig bestämt att jag har haft en blogg pause under påsken. Vad har man gjort då? Jo vi har grillat och donat med lite allt möjligt, mestadels tagit det lugnt. Vi har ju haft sånt strålande väder med massa solsken 

Igår kom svärföräldrarna med en vagga som vi ska ha brevis sängen i början. Jätte nätt och söt :)

Annars så har jag haft mycket förvärkar och foglossnig. Känner att det börjar närma sig nu, men jag önskar som jag alltid gjort och det är ju att tiden ska gå fortare :)

Är inne i vecka 35 nu så det är ju inte allt för långt kvar. Lilleman busar på som vanligt i magen:)